Lika eller olika?

Bild lånad av Svenska
Tvillingklubben

Hej, har ni undrat vart jag tagit vägen? Jag är här, har bara varit djupt nere i mina studier som hade deadline idag.....egentligen. Nu har jag en skrivning kvar, fick dispens för jag var så stressad och fick smärtor i underlivet som resultat av de senaste dagarnas stress och oro. Provet får jag skriva när jag orkar, senast på tisdag dock om betyget ska hinnas sättas för denna termin. Jag ska försöka få det gjort i helgen. Det är ett prov i ergonomi och har fått MVG på båda mina inlämningsuppgifter i ämnet. Läraren tvekar inte på min kunskaper och vet att jag kommer att klara provet utan större problem. Hon vill bara att jag ska ta det lugnt och prioritera magen och bebisarna, vilket jag är helt klar över. Provet får göras när jag orkar, studierna är inte prio ett för mig längre.

Jag fick en fråga från "Ugglan" om vi har tänkt att klä våra bebisar likadant eller olika.
Svaret är: Olika.
Jag vill vara noga med att visa att barnen är två olika individer, två olika personer med olika personligheter. Jag är lite allergisk mot tvillingföräldrar som klär sina barn helt lika. Visst, det kan vara gulligt någon gång och visst blir det söta fotografier, men inget jag kommer att göra till vana.
Mina barn är inga accessoarer.
Jag vill låta mina barn växa upp, bli självständiga, trygga i sig själv och trygga med andra. Jag vill inte att tvillingsystern eller brodern ska vara den största tryggheten och att barnen inte känner sig hela utan sin "andra hälft".
Jag vill inte heller att barnen ska få benämningen "tvillingarna" av familj och vänner. De får gärna säga "barnen" men helst deras namn.
Stina är ju själv tvilling och minns själv hur det kändes att bli kallad "tvillingarna", att kanske inte alltid känna sig som en egen person, ha egna intressen och ha en egen vilja.
Hon stod alltid nära sin bror som liten, på gott och ont.
Hon och tvillingbrodern har en väldigt fin kontakt idag, en speciell kontakt som kanske bara tvillingar kan få. Vad vet jag?
Vi vill i alla fall försöka att göra allt för att våra barn ska bli helt trygga i sig själva, känna sig speciella, våga ha egna intressen och egna viljor. Vi vill såklart att barnen ska ha en trygghet i varandra också, en "vanlig" syskontrygghet.

Tvillingklubbens föräldrarutbildning del 1

Imorgon ska Stian och jag till Höganäs och träffa en kvinna som håller i utbildningar om tvillingar och allt som hör till. Det skulle bli en grupp som kommer imorgon, alltså fler gravida, men idag fick vi reda på att det bara blir vi. Ofta ställs kursen in om det är för få anmälda men vi fick välja att komma om vi fortfarande var intresserade.
Jag tvekade lite, hade ju varit roligare att träffa fler som var gravida med tvillingar men vi beslutade att åka dit i alla fall. Jag har ju så många frågor!
Detta är föräldrarutbildningen del 1, som handlar om graviditeten, vikten av att varva ner i tid, förlossning (kejsarsnitt / vaginal födsel), om barnen föds för tidigt, planering av föräldraledigheten, amning mm.
Ikväll ska vi sätta oss och skriva ner alla frågor och funderingar vi har.
Kursen anordnas av Svenska tvillingklubben som vi nu är medlemmar i.

Jag har glömt att berättat jag har börjat gå till en psykolog på KK i Lund. Jag har haft det ganska jobbigt en tid och har en oro som tynger mig ibland, ibland ganska ofta.
Idag var jag hos henne för andra gången och vi kommer att fortsätta att ses under hela min graviditet.
Det känns bra att få prata, få bearbeta min långa barnlöshet och sorgen som tyngt mig så många år. Vi pratar även om här och nu och framtiden. Jag får medge att jag börjar se framåt, börjar fundera på ett liv med två små barn och hur det kommer att bli. Jag är glad för varje dag som gå och varje fredag kommer jag in i en ny vecka och det skålar vi alltid för.
Att vara ofrivilligt barnlös i så många år, blir ibland nästan som en identitet. Speciellt när man engagerar sig så mycket som Stina och jag ändå har gjort, i lokalföreningen Barnlängtan Skåne och i den orättvisa vården för lesbiska i Region Skåne. Att engagera oss blev ett sätt att hantera sorgen, ett sätt att överleva och hålla oss sysselsatta i vår sorg, att vara någon.Vår barnlöshet har tagit så mycket tid och energi att mycket lite blivit över till annat.
Idag tog jag orden i munnen för första gången: "Jag är inte längre ofrivilligt barnlös, jag har ju mina två små barn i magen". Ja, det är ju så det är, jag är på väg att bli förälder, på väg att bli mamma.

De Ofrivilligt Barnlösas Dag

Vill ni visa att ni stödjer oss som kämpat under en lång tid, de som fortfarande kämpar och de som sörjer över barnen som aldrig kom?

Har ni facebook? Gå då med i vårt event och delta. 

Vill ni stödja med pengar? Gå då in på Barnlängtan och bli medlem eller stödmedlem.

Tänk så många som har dessa problem, problem med att bli gravida. 1 av 5-6 par behöver hjälp. Ta och stanna upp, tänk efter innan du utbrister "Är det inte dags med en liten snart!!!",  "Ska inte ni ha barn?" osv.

Magbild, bola och ny vecka

v.16 (15+0)

Inte lätt att välja men denna blev det.
Silver med två små fötter på...

Nu vågar jag säga det högt och tro på det, MINA BLÖDNINGAR HAR SLUTAT!!! Jag är så glad och känner att jag äntligen kan njuta efter tre veckor med blödningar och smärta varje dag. Ibland får jag dumma tankar i huvudet som säger att allt inte står rätt till bara för att jag inte blöder eller känner något längre, men jag försöker att snabbt slå bort dem. Det är väl lite så jag är som person, vågar inte tro att allt kan gå bra.

Idag går jag in i vecka 16 (15+0) och vad jag förstår så kan bebisarna skilja på mörker och ljus och även uppfatta ljud nu. Jag har alltid velat ha en bola, men inte vågat köpa en innan. Idag begav vi oss(Stina, jag och min mamma) till Lund och då fick jag en av min mamma. Jag är så glad för den!
Vi passade även på att titta lite på skötväskor och annat som är bra att ha. Det finns också en massa onödiga saker som jag inte vill bli lurad att köpa men vad behöver man egentligen?
Jag vet heller inte hur mycket kläder man måste ha när bebisarna kommer. Hur många ombyten ska jag köpa? Tänk om det krävs en fyra-fem ombyten varje dag, det blir åtta-tio för oss ju.
Jag är glad för att vi har tvättmaskin och tumlare i lägenheten. Tänk om man bara hade kunnat få tvätttid i tvättstuga varannan, var tredje vecka som det är på vissa ställen. Hjälp!
Stina och jag har även haft tankar på tygblöjor men har släppt det när vi fick reda på att det blir tvillingar. Allt det extrajobbet vill jag vara utan, i alla fall den första tiden, sen får vi väl se.

Njuter av sommaren, njuter av dagen

Nu har värmen kommit! Jag njuter i skuggan och mår ganska bra just nu. Mina blödningar har avtagit (peppar, peppar...) och magen växer enormt just nu. Jag har fortfarande mycket kvar på mina studier, men jag tror jag kommer att se ett slut snart.

Med värmen så har jag upptäckt att mina ben har en tendens att svullna. Igår hade jag riktiga "elefantben" och det gjorde ont att gå. Blir lite nervös när detta redan händer, är ju bara i vecka 15 och har hela varma sommaren framför mig. Jag var inne på The Body Shop och köpte ett gel som doftar av pepparmynta och har en kylande effekt. Det är så skön att smörja in den när benen värker som mest. Jag förvarar den i kylen för ännu bättre effekt.
Jag kände också igår att jag gärna ville ha en bikini som jag kan springa med här hemma, om det blir en tur till stranden eller till svärföräldrarnas pool.
Jag är normalt en 38 men tänkte att jag nog fick gå upp en storlek, bysten har ju vuxit en hel del. Tyvärr så trillade brösten ur bikinin i storlek 40 (hade ganska roligt i provrummet) och det slutade med att jag fick köpa en i storlek 42 och ta ut "fyllningen" för här behövs ingen extra "push-up-effekt" och hade ingen lust att gå upp ytterligare en storlek för att få plats med brösten i bh:n...

Ja, det är underbart med sommar och vi har börjat våga planera lite utflykter och småresor till sommaren. Vi ska bla till Växjö och prästvigningen där i juni, en minisemester med mina föräldrar, lillebror med flickvän till Danmark i juli. Jag får såklart anpassa hur mycket jag kan delta och vara med, beroende på hur jag mår, hur bebisarna mår.

Jag har i alla fall lärt mig att njuta mer för dagen, vet aldrig hur morgondagen blir och vad den bjuder på.

Ha en skön dag och njut av sommaren!

Drömmar och speciell vänskap

Är det Bambi som bor i min mage, eller?

Kan någon säga mig varför jag drömmer så mycket och så konstigt just nu?
Jag har inte drömt om saknade strumpor på ett tag, men om ultraljud och mina kommande bebisar.
Jag drömde en natt att jag var på ultraljudet vi ska på i v. 19 och när vi frågade om könen på barnen så utbrister barnmorskan: "Ni får en flicka och en kattunge!!!"
Jag blev så jäkla besviken och försökte förklara att vi hade sett att det var två barn i min mage och inga djur.
Inatt drömde jag om att jag fick två rådjur som jag hade i koppel. Rådjuren gick och kissade på mina fötter hela tiden och jag fick be Stina att ta hand om våra "bebisar".
Hmm, vad fårjag allt ifrån? Vad snurrar i mitt huvud?

Idag har jag varit hos min gamla skolsköterska och ätit lunch. Vi har hållit kontakten sedan jag gick på högstadiet, i över 20 år! Hon är pensionär sedan många år tillbaka och vi kan prata om allt. Vi är riktigt goda vänner. Nu är det så bra, för hon är barnmorska i botten och jag kan ställa vilka konstiga frågor som helst till henne.
Hon tycker min mage är så fin och hon är så lycklig för min skull. Jag vet inte hur många gånger jag har ringt till henne och gråtit över min barnlöshet, visat min ilska över hur jag blivit behandlad inom vården och min, ibland, uppgivenhet. Hon har alltid funnits där för mig och varit ett enormt stöd.
Det är inte alla förunnat att ha en så pass äldre vän och få del av ett långt livs erfarenheter och kunskap.
Jag är så tacksam för vår vänskap.

Konstiga drömmar

Jag har haft några märkliga drömmar ett par nätter. Jag har drömt att bebisarna och jag har kommit hem från KK och jag ska byta blöja på dem båda. Jag har allt planerat, har blöjor, tvättlappar, bodys, byxor...men inga strumpor! Jag får panik och tycker att jag är en sådan dålig mamma som inte har köpt några strumpor när det nu är så kallt där ute.
En morgon vaknade jag (var lite halvsovande) och väckte Stina och sa "Nä, vet du vad? Vi måste köpa babystrumpor!" Stina tittade med en undrande blick...
Denna dröm har återkommit ett par nätter, så igår tog jag saken i egna händer och gick till P.O.P och köpte två par röda strumpor i storler 10-12 (0-1mån). Jag hoppas dessa små strumpor ska göra att jag sover lite lugnare och inte vaknar och väcker Stina.

Hipp, hipp, hurra !!!

Igår föddes min vän Suz´s efterlängtade dotter. En helt underbar, perfekt liten tjej. Jag är så glad för deras skull. Detta måste vi fira!!!

Igår fyllde även min blogg ett år, tänk att den har överlevt! Jag har många trogna läsare som finns där för mig. Jag är så tacksam för deras stöd och förståelse. Tusen tack för att ni finns!
Detta måste vi fira!!!

Måste ner till havet och andas!!!

Gummistövlarna på!

Plötsligt fick jag ett enormt behov av att komma ner till havet. Jag vill känna vinden, den friska, salta vinden. Jag älskar havet, speciellt på våren och hösten.
Stina är på jobbet, har gudstjänst, men kommer hem om ett par timmar. Jag ska försöka ha maten färdig, så vi bara kan ge oss iväg sen.
Det är inte långt att gå, men vi får ta bilen hela vägen ner till stranden och sen kan jag promenera en liten stund vid kanten, där land möter hav. Det är nog bäst att ta på mig mina gummistövlar...
Jag ska koka en kanna med vatten, hälla på termos och ta med tepåsar och två muggar till oss. Det finns en del bänkar där nere som vi kan sitta på.
Jag lovar att inte röra mig allt för mycket och verkligen suga in havet så jag får ny kraft och energi som varar ett tag.

Upp och hoppa.... eller inte

Någon stutsmatta  blir det inte tal om...
(jag i rosa, ca 6år)

Pratade med min barnmorska i telefon, nu ikväll, och berättade om mitt läkarbesök i måndags.
Nu tycker hon inte att jag behöver vara helt sängliggande, som läkaren sa, utan att jag "bara" kan fortsätta ta det lugnt och vila mycket.
Jag blev glad, samtidigt som en oro steg inom mig. Vem ska man lite på, vem ska man lyssna till???
Jag kommer ta det lugnt men sitta upp lite mer än vad jag gjort de två sista dagarna. Märker jag någon skillnad på blödningarna så får jag väl lägga mig igen och bli liggande. Jag kommer att hålla mig här hemma, inte åka iväg till köpcenter eller liknande. Jag får lyssna och lita på min kropp och hoppas den säger ifrån hur den vill ha det...

Sängläge

Jag var hos läkaren på vårdcentralen bla angående min urinvägsinfektion. Hon frågade hur jag hade det och hur min graviditet gick. Jag berättade om blödningarna och då sa hon att det inte räcker med att ta det lugnt utan jag måste vara i sängläge och ligga raklång så mycket det bara går.
Så, nu vet ni var ni hittar mig, raklång i sängen.
Läkaren ville sjukskriva mig helt men jag måste få mina kurser avklarade. Jag måste ta mina poäng för att inte bli återbetalningsskyldig på hela terminens bidrag och lån. Jag har också sökt in till resterande kurser till sommaren. Ska jag ligga i sängen så kan jag ju lika gärna göra lite nytta och få avslutat denna del av min utbildning. Jag har gett mig f-n på att klara detta och få mina bebisar att stanna i magen så länge det bara går.

Jag som gillar att röra på mig och är ganska sportig, enligt mig själv i alla fall, trodde att jag skulle få en aktiv graviditet. Man läser hela tiden hur viktigt det är med motion under graviditeten för att må bra och ha krafter till förlossningen. Jag har nästan tyckt att denna press varit värre än den vanliga träningspressen som finns i samhället. Jag har inget val nu, har frusit mitt gym-kort och ska ligga stilla ett bra tag nu.
Detta är något jag får ta, jag gör allt för att rädda livet på mina barn.

Namnförslag och studier

"Vad vill vi heta?"

Jag har svårt för att "ta in" att vi ska ha barn, kan inte fatta det eller så vågar jag inte.
Idag satt Stina och skrev en lista på vad hon ska göra innan bebisarna kommer. Hon ska städa förrådet, måla sovrummet, sortera i lådorna så bebiskläderna får plats osv. Stina påminde mig härom dagen att vi bör tänka på namn till våra barn... HJÄLP!!! Är detta på riktigt? Ska vi bli föräldrar?
Visst är det kul att tänka på namn, namn på våra barn. Det har jag gjort sedan jag var liten...men nu är det på riktigt. Oh, shit!!!
Vad tycker jag om för namn, vad ska våra barn heta? Jo, jag gillar dessa gamla, klassiska namn. Har en massa i mitt huvud, men ni får gärna komma med förslag.
För ett par år sedan, en sommar, jobbade Stina i en församling i norra Skåne. Hon bodde på församlingshemmet i veckorna och kom hem på helgerna. Jag åkte upp till henne och hälsade på en vecka. Ett helt underbart ställe, mitt ute på landet i ingenstans och vi hade strålande väder. Nu kommer jag till saken: Jo, vi gick ofta igenom kyrkogården för att komma ut på ängen för att promenera och då läste jag på gravarna. Det var gamla gravar och namnen på de avlidna var gamla, klassiska, svenska namn. Jag gick och smakade på vart namn och fick en massa förslag som jag kanske inte hade tänkt på innan. Kanske lite makabert att gå och leta namnförslag på en gammal kyrkogård, men det är ingen dum idé om man vill finna de gamla, klassiska namnen.

Ugglan (en trogen läsare) undrar hur det går med mina studier.
Jo, vad ska jag säga? Jag ska klara av tre kurser på två veckor som i normala fall skulle ta mig 20 veckor. Jag är en aning stressad, men då jag är "beordrad" vila så kan jag inte göra så mycket i hemmet än att sitta i sängen eller soffan med min dator i mitt knä och skriva arbeten. Idag skickade jag in första uppgiften i Vårdpedagogik och jag hoppas att uppgift 2, den sista i den kursen, kan skickas in i morgon. Jag kan ju inte ta mig in till skolan då jag aldrig vet hur blödningarna är från dag till dag, så jag kommer att få mina prov via nätet. När jag då "öppnar" provet på datorn så har jag tre timmar på mig att skriva och skicka in svaren, sen stängs det  ner. Jag är så tacksam för att det går att lösa på detta sättet.
Till sommaren kommer jag läsa de två sista kurserna i denna utbildning, sen är det väl meningen att jag ska vara mammaledig. Jag tror aldrig jag kommer att gå tiden ut eller klara av några studier i september.

Magen i v. 14 (13+0)

Den växer och växer...

Min envisa urinvägsinfektion

Ja, nu är jag inne på tredje omgången av penicillin. Min "underbara" urinvägsinfektion vill inte ge med sig. Jag misstänker nu att smärtan från nedre delen av underlivet kommer från infektionen, eller vad tror ni?
Jag försöker med alla möjliga huskurer mot urinvägsinfektion men inget tycks hjälpa. Är det någon som sitter inne med information om en dunderhuskur som kan ta kol på alla ovälkomna bakterier och vill dela med sig av den?
Jag har provat tränbärsdryck, en citron om dagen, apelsinjuice och en massa dryck i form av vatten. Inget har hjälpt...